- Sabina, är du nöjd med ditt liv?
- I hög grad!
- Din karriär lägger till avundsjuka av många. Hur lyckades du komma in i serien, som är mest populär bland den berömda "vistelse som lever"?
- Med proverna hände allt helt av en slump. Jag besökte min goda Moskva kamrat, letade efter ett par timmar till middag. Vid den här tiden körde Vyacheslav Yakovlev, som var en av producenten av serien "Sibirien", till honom. Han hörde i konversation som jag bor och arbetar i Amerika och frågade om jag inte ville försöka min hand i ett intressant projekt? Jag spelade in prover i Moskva och skickade dem till Los Angeles. Och jag godkändes. Självklart hjälpte jag fortfarande det faktum att jag inte hade ryska accent. I serien jag spelar israeli, så jag skulle gärna, jag spelade på gjutningen, men med dålig engelska skulle jag inte ha passerat det.
- Var kommer sådan kunskap om språket ifrån?
- I årets ungdom var jag engagerad i engelska med en lärare, och sedan försökte jag mig själv att behålla språket. Men i det första studieåret i Strasberg (Lee Strasberg teatraliska institutet. - ed.) Jag hade dips i förståelse. Men det här är allt arbete av övning. Jag läste mycket spel på engelska, gick till kurser med gjutningschef, där du ger text för prover och 10-15 minuter för att förbereda och spela scenen. Jag lägger medvetet i ett stressigt, obehag, så att jag var tvungen att samla och övervinna rädsla. Och jag arbetar med tonvikten med en separat lärare. Detta är en helt annan mekanism. Hur man läser om att tala.
- Förmodligen, i Los Angeles Institute, lärde du dig att prata igen?
- Du kan och så att säga. (Skrattar.) Jag trodde till exempel under en mycket lång tid att uttrycket "för gott" betyder "för något bra" - jag översatte det bokstavligen. Och det betyder "för alltid" eller "med ändarna". Och varje gång jag flög i ett par veckor till Moskva på skytte, frågade medstudenterna mig: "Går du med ändarna (" för gott ")?" Och jag, med tanke på att de betyder min avgång för något glädjande, sade: "Ja, killar! Jag är på skytte! Allt är underbart!" Alla med mig så fermenterad! Och jag trodde: Vilka andliga människor är dessa amerikaner! (Skrattar.) Tre gånger gjorde det det! Och de var så förvånade när jag sågs om några veckor, men på något sätt snyggt tyst. Då blurade jag äntligen en av mina bekanta: "Varför lovar du hela tiden med ändarna på att gå - och kommer inte att lämna?"
Nyligen tog Fate Sabina med Michael Madsen. De mötte på skytteområdet i Tragicomedy "nionde molnet". .
- Språkbarriären var den svåraste punkten i anpassning till amerikanska livet?
- Jag anpassade ganska lätt. Jag har en kosmopolitisk, jag reste mycket från en tidig ålder, så jag hade ingen styv mentalitet, vilket skulle vara svårt att bryta.
- saknade du inte hem?
- Jag saknade, förstås! Speciellt på föräldrar och vänner. Men jag flyger ofta tillräckligt, så allt är på något sätt uthålligt.
- Sabina, om du återvänder till tv-serien, är händelserna utfällda i Sibirien, där Tungus Meteorite föll. Skytte ägde rum i Ryssland?
- Nej, vi filmade i den lilla staden Winnipeg, i norra Kanada. Naturen är mycket lik vår, men att flyga bara några timmar från Los Angeles. Det var det perfekta alternativet.
- Har du rådgivit amerikanska filmskapare om ryska nebaws och traditioner?
- Vi arbetade mycket bra konstnärer. Men det finns naturligtvis några subtila funktioner som bara en rysk man kan märka. I en av episoderna når vi en övergiven stad, och naturligtvis gav konstnärer färgning och textur till denna plats. Och vår producent frågar mig: "Hur gör du?" Och allt verkar bra, men det finns inte tillräckligt lite liv. Och jag säger: "Skriv på en av husen -" Tsoi Alive! ". Och historien visade sig omedelbart och bara den mest noggrannhet som bara en person som växte upp i Ryssland kan veta om.
"Om vi pratar om sina inlägg: I vår presentation är en typisk amerikan den som äter från plastlådor, läser serier och ser baseball. Detta är sant?
- Självklart inte! Det är uppenbart att alla är olika. Det är sant att de också tror att vi inte har några vägar, alla har en björn och en balalaica! Jakt! (Skrattar.) Det finns naturligtvis några allmänna egenskaper som kan vara inneboende i de flesta. Men jag märker inte längre. Jag föredrar att se en separat person framför honom och skära inte allt under en kam. Men baseball som de verkligen älskar! (Skrattar.)
I serien "Sibirien", som på amerikansk tv slår de legendariska "vistelse", spelar Sabina en av 16 utlänningar, som befann sig i ryska Taiga. .
- Vad slog dig väldigt i amerikanerna?
- Deras häftig lust att tro på något bra, i det bästa.
- Du har en födelsedag snart. Enligt amerikanska standarder har du fortfarande en familj tidigt, och på ryska - det är dags länge. I den här frågan är du på vars sida?
- Jag tror att allt har sin tid. Stor lycka är att kunna lyssna på dig själv, och en stor tragedi - gör något enligt den allmänt accepterade åsikter.
- Föräldrar hindrar inte, vad är det redan dags?
Inte! Men du, enligt min mening, tips! (Skrattar.)
- Familjen påverkar ditt liv eller har du redan påverkat dem?
- Vi påverkar varandras liv. Det är oundvikligt. Vi är mycket nära, och föräldrar är mitt mest kraftfulla stöd. Jag skulle inte göra utan dem och hälften.
- Du har inte tänkt, var kommer du att leva i framtiden?
"Om jag undrade om detta, behövde jag välja ett annat yrke." Även de aktörer som bor och arbetar endast i Ryssland står inför brist på tid med familjen. Men igen, när familjen visas, kommer det att finnas lösningar och kompromisser.
- Sabina, nu är du nöjd med ditt liv, och vad är nästa?
- Och sedan - att leva. (Skrattar.)